onsdag 18 oktober 2017

Äntligen, sa Karin

Fjället vi gick vid igår, låååångt bort

Idag  passerade vi en liten vacker stad som heter Taupo, låter som en finsk sjöman tycker jag. Egentligen skulle vi inte åka in där men plötsligt svängde jag av utan att veta varför. Tror det var det mystiska badet igår kanske som inte botade atrrosen men som gav mig andesyn eller nåt. Iaf så gled vi in i en stad som skulle kunna ha legat längs Kaliforniens vackra kust.
Tråkigt med alla vykortsbilder men man blir så tagen av storheten i naturen här

Tjusiga villor, magnifik utsikt över en kristallklar sjö med fjället och vullikanen från igår mitt i nyllet. Centrum var snyggt med massa butiker, rena gator och torg samt palmer och annat tjafs som t.ex. En vansinnigt stor och modern pissoar mitt i parken. Digitala dörröppnare som på ett rymdskepp. Cool. Kunde Stockholms kommun titta närmare på tyckte vi.

Under färden gång gjordes nya middagsobservationer.
Dödat djur kan flås och läggs med fördel i baksätet på en kombi.
En flådd skånk sticker fram under filten! På bilen framför vid ett rödljus.  Tur det inte var en Fot!

Alla, ok då kanske inte alla, men alla jag såg då!, intercitybussar är gröna i färgen och av märket Scania eller Volvo. Kiwisarna är ruskigt begåvade i upphandlingarna av omnibussar, så de så.


Ikea finns inte på nz men Facebooksidan bring Ikea to new Zealand Har lyckats och Ikea kommer inom kort. Då kanske man kan få kaviar på semestern?


Holdenbilen Commodore Ss V2 har en 6,2 l V8 på 400 hk, inte dåligt för en bil som kör upp och ner.
Mesigt yttre men inte i avgasröret...

Det finns en underbart massa pippisar här nere som har jätteroliga kvitterivittisar. Kan tyvärr inte återge dem här men vi skrattar gott varje dag för det är nån rackare som har väldigt roligt kvitter.
TUI fågeln låter fräckt

Eftermiddagen tillbringa vi nån timme inne i sherwoodskogen, jag menar Redwood skogen. Den planterades tydligen in runt 1880 och har vuxit till sig rejält. De kan bli 2000 år gamla och växer med 2 meter per år. Rent matematiskt blir de då  4 km höga..... Någon har tagit i här och hyfsat kanterna på sanningen.

Treewalking på några hundra meter runt parken

Nicka Lilltroll?


Inga taniga fjällbjörkar direkt

Nicke-lilltroll?


Endast en kines kan gå vilse i detta ordningsamma land?

Som vanligt så var det ordning och reda i trollskogen. Vägen dit hette Nicholson road och det är nog Nicke-lilltroll varianten i Nz?

Startpunkten var tydligt utsatt vid entréhuset med vykort souvenirer och glasspinnar till barnen. Jag fick en med mangosmak.  Tydliga instruktioner om åt vilket håll man skulle gå och olika längder fanns angivna med färgade pilar. Vi valde en 4 km pil som skulle tarva timmen drygt.
Solen sken otroligt starkt idag så vi ville inte vara för länge inne i stora mörkret utan hastade igenom för att istället ta oss till nästa camping BLUE LAKE,  som likaledes som Tauposjön har kristallklart vatten.
Dagen avslutades i kontemplation med sol i stol och vin i strupen torr.

Kristallklart vatten med flera meters sikt, märkligt när man är van vid våra bruna vattendrag 

De berömda svarta svanarna

Med röda näbben.




tisdag 17 oktober 2017

Fjungelvandring med bubbel


Mount Ruapelu

Idag har vi ett tillskott till svenska akademins ordbok,  fjungelvandring.  Vi har nämligen vandrat vid foten av Mount Ruapelu med mäktiga 2700 möh. Vi startade på 1100 m, ungefär som blåhammaren, men där det hemma är kalfjället över 900 m är det djungel här!  När vi kom upp på 1320 så var det lite mer likt våra fjäll på Storulvåns nivå typ 800. Så jag slog helt enkelt ihop de två orden så var det klart och betalt.
Vi traskade upp till lite forsar och spanade upp mot fjället. Intill låg ett något mindre fjäll som var en sovandes vullikan, gulligare namn, kändes den inte så farlig. Enligt guide skyltar så var det bara 5 km ner till magma kammare med flytande lava och vattnet som kom har varit ner och hettats upp innan det kom upp ur varma källor.

Som vi tidigare noterat så är vandrings lederna föredömligt iordningställda men någon särskild utmaning eller komma nära naturen känsla får man inte.  Alldeles för tillrättalagt.  Men å andra sidan,  det är totalt omöjligt att forcera både djungel och snårskog så enda alternativet är just denna Lisebergs form av vandring. Är det någorlunda framkomlig terräng så är den privat och inhägnad.

Vi avslutade vandringen med bad i rykande 36 gr termiska bubbelvatten som sägs ha helande och heliga effekter. Jag räknar nu kallt med att min artros är puts väck imorgon bitti och att karin kommer att höra fågelkvitter utan sina hörapparater.  Om inte så fortsätter jag vara agnostiker,  sen får Maorierna säga vad de vill.
Det är inte det att jag inte tror på en gud, men det finns många gudar jag inte tror på.
Bubbelibubb lera

Kokhett vatten i lagunen

Som en rykande avgrundsbrunn ner till Lucifer och Belsebub

1320 möh och instruxbok om sakernas tillstånd 

Det som går upp måste gå ner.....igen

vullikanen långt borta

Karin på spången

Uffe badaren

Ej utmattad bara solandes en liiiten stund ju!

Ja e lapp å ja har mina renar,,,jämte på vift.

Fjällvärlden modell kiwi 


Näcken hördes spela eller så var det nån knepig papegoja, de låter awkward här!

Funkar nog för handikappade oxå. Så får man inte säga nuförtiden. Numer kallas det för funktionsvariation läste jag idag

Men maffigt var det

Kalle på spången?

Vacker natur på vägen upp


Kul gran på kulltoppen

Liftarna var igång och många åkte upp för skiing

Holy water? Imorgon hör Karin...


Selfieuffe

Gammal kyrka ombyggd till kafé. Heavenly coffee sade tantalantan och log 




Observationer från undersidan

Middagsobservationer tagna av beckbyxan under några veckors tid.
Fake facts kallas det ibland men vi kan kalla det för normkritisk granskning och alternativa sanningar. Mycket gångbart idagens samhälle.

1. Anledningen till att jag aldrig blir av med förkylningen måste bero på skillnader i vad jag äter här och hemma.  Right? Eftersom jag nu inte fått kaviar och messmör i rejäla doser dagligen måste det vara därför jag aldrig blir frisk. Hustrun nickar men samtidigt kan jag inte släppa tanken på att avsaknaden av ugnsstekt falukorv väger nog så tungt. Tål att dras ett varv till.

2. Kiwisarna går ofta barfota, på stan, i varuhusen, på kontoren, tom på restaurang ja överallt. Först trodde vi det var endast White trash och barn men IoM att vi sett unga mammor, havandes dito, öldrickande tatuerade slynglar,  skolbarn på väg i uniform, något äldre män och även kvinnor så var jag tvungen att googla och se om det var fler som sett samma, jamenvisst! Fanns massor att läsa om just detta att nzländare går barfota.  Flera förklaringar nämndes,  både kulturarv efter Maorierna men även en laid back dresscode attityd, bekvämlighet osv. Kanske därför som gator och torg är så extremt rena och fina. Ingen vill ha skräp under fötterna än mindre glasbitar.

3. I princip alla hus har korrugerad mörk plåt till taken. Väldigt få lägger tegelpannor. Idag såg vi några och alla var beväxta rejält. Men inte plåttaken! Eftersom vi befinner oss mellan latitud 35-40 i runda slängar så är solen ganska stark även under vintertid.  Det gör att taken blir varma och tar automatiskt död på all mossa eller andra sporer som försöker få fäste.

4. Alla, nästan,  tunga tanklastbilar med släp, alltså 40 tons ekipage är Scania eller Volvo. Normala lastbilar är oftast amerikanska Mack, Kenworth, Freightliner ja till och med en Petebuilt har jag sett. Några mitsubishi, iveco,  Renault,  MAN, syns till när det skall flyttas fjollvikter, men när det blir riktigt tunga grejor väljer Kiwiman en svensk truck. Lite stolt blir man ju!!

5. Kiwisarna är otroligt vänliga och trevliga. Har inte mött en enda som varit sur eller visat nån tråkig sida.  Bara "haj majt" och ett leende. Tom bensinmacksföreståndare i långt framskriden lårbensålder grinar glatt och frågar om allt är bra. Skulle varit i Sverige det, eller ännu värre längs autobahn. Där är det långt mellan gruss gott.

6. Det finns inga trädgårdsarkitekter eller inredningskunniga och det beror på att ingen är det minsta intresserad av hur hus eller trädgård ser ut. Obs det var Karins spaning.

7. Det är fyrhjulsdrift som gäller.  Särskilt på sydön. Lite mer normala bilar har synts på nordön.  Mest japanska helst Toyota, några Holden, (Australian car) Samt en stackars Saab 900. Hur fan kom den hit. Volvo finns ett antal.  Bilarna är inte rostiga, det får de tacka vädret för,  men solen bränner på huvar, tak och luckor. Typiskt icke svenskt problem.

8. Myggorna är ena elaka jävlar. Karin har sår som kliar vansinnigt på fötterna. Jag har lite grann oxå men inte så jävligt.  Vi får nog kolla med nåt apotek imorgon. Kanske är löss i husbilen?? Hmm

Vi har färdats på vår första motorväg!  Gick från wellington och norröver.  Undvek den så mycket det gick och hittade fina kurviga mcvägar till Karins stora förtvivlan.  Såg nog bland det tjusigaste landskapen hittills strax norr om wellington.
Landade i staden Whanganui för natten och strosade på kyrkogården,  så roligt har vi!!  Men det var en fin liten stad!

Nu lyfter det! 

Kul med citron i trädgården 


Kom inte hit, säger den blicken

Precis som i vejby.......

"Det jag var, det är Du. Det jag är, det blir Du" viskas det från underjorden......moho..hohohahaha

Plåtniklas was here

Heavens road, 300 möh rakt ned

Fyrkantsmejsel har jag sällan använt. Har inte nz hört talas om torx, Phillips,  pozidrive osv

Det är långt vart man än vänder sig! 




måndag 16 oktober 2017

Stena fartyg genom en skärgård

Innan hon såldes till kiwisarna för två år sedan. 

Dagens huvudrätt blev då färjeresan från sydön till nordön. Efter lite koll på fartyget på den informations rika hemsidan "fakta om fartyg" så fick jag veta så mycket att det vete tusan om jag hade velat åka med den då, klicka här Strait Feronia.

På stenas tid gick det vilt till i England! Lite längre ned och de hade fått ösa utav bara fan. 


En gammal italiensk färja som gått på Irland England traden, senare uppköpt av Stena som kört den hårt och på ålderns höst krängt av den till kiwisarna.
Nåja, allt funkade bra och vi kom fram.  Priset för biljetten, 400 $ är jäkligt högt med tanke på att resan är lika lång som göteborg -Fredrikshavn eller Kapellskär - åbo skillnaden är mer än dubbelt så dyrt. För samma sträcka. Cafeterian var precis lika upphetsande som jag befarade. Det var bara att sitta in sig i en fåtölj och vegetera som min gamle vän Thomas Böök brukade säga, frid över hans glada minne.
Resan gick genom en spännande skärgård med otaliga vikar man kunde ankra i med liten segelbåt. Så nu fattar jag varför kiwisarna har så många båtar och att de är duktiga på att segla.
Det blåste en del,  12 kanske, och med Tidvatten strömmarna så såg det riktigt dramatiskt ut vid utfarten till Queen Charlotte sound.


Wellington hette staden vi landade i. Det är  huvudstaden för nya Zeeland med 380.000 människor,  typ Malmö, men den kändes större.  Auckland som vi kommer till länge fram är större, ung som hela stor Stockholm,  1,4 miljoner människor.
Det innebär att hälften av alla kiwisarna bor i de tre städerna wellington,  Auckland och Christchurch. Inte undra på att det är folktomt i resten av landet.
Lite bilder från fartyget följer här

Hög stämning i mässen... 

Du mulnade på lagom till sjöresan

Spännande med utgående tidvattnet och inkommande vind med vågor 

Tjusigt värre